Hur mycket jag än försöker så når jag aldrig riktigt fram.
Kontakten till dig blir bara sämre och sämre, och det finns
ingenting jag kan göra åt det. Jag får bara massa ord som
ska föreställa stöd. Massa olika beskrivningar om hur jag
ska göra. Det är ingen som faktiskt fattar hur svårt det är.
Du och jag va ett för ett par år sen men nu? Vad fan hände?
Kontakten bröts av på mitten, allt som finns kvar nu är massa
tomma ord. Ingen som faktiskt säger något på riktigt.
Vi har suddats ut med tiden. Det finns inget kvar. Allt vi har
gjort är bara minnen. Försår inte vad som gick fel. Ena
dagen va vi allt och nästa.. ingenting. Det är svårt att leva
med saknaden och minnena som sitter i hjärtat. Men det
har blivit min vardag. Saknar dig, saknar Mig, saknar Oss.